Värdet på fordringsportföljen kan vara högre än du anar

Vid offentliga upphandlingar vinner i regel den som erbjuder det lägsta priset. I sak är det bra – det är ju våra skattepengar det rör sig om. Ifråga om inkassotjänster gäller samma givetvis samma sak; lägst pris vinner. Men frågan är – hur påverkas kvaliteten av det pressade priset?

Riskerna med kostnadsfokus

Det här är i huvudsak inte en fråga om en inkassoleverantörs förmåga att leverera kvalitet, utan snarare om vad man faktiskt kan göra med de resurser man har. Begränsade resurser innebär begränsade insatser och i slutänden riskerar man därigenom att inkassera mindre på de fordringar som bearbetas. Att enbart skicka ett brev med jämna mellanrum, eller tillhandahålla kundtjänst med begränsade öppettider som gäldenären själv kan höra av sig till räcker inte, utan försvagar snarare relationen mellan kommunen och den skuldsatte.

Dessutom riskerar man på samma gång att påverka värdet på fordringarna negativt om man vill sälja dem i framtiden. När få aktiviteter sätts in för att bearbeta gäldenärerna så tappar fordringarna i långsiktigt värde. Även det kortsiktiga resultatet av detta blir ett lågt kassaflöde. Kort sagt – man sparar på ett ställe, men förlorar på ett annat.

Sundare priser

Ett mer realistiskt förhållningssätt till priset för den här typen av tjänster skulle möjliggöra betydligt mer kvalitativa insatser. Inkassoleverantören skulle exempelvis kunna ringa gäldenärerna och skicka fler ärenden till Kronofogden, och på så sätt inkassera mer på fordringarna samtidigt som relationen stärks. Priset bör alltså sättas i förhållande till mängden aktiviteter med hänseende till vad dessa aktiviteter får för konsekvens för inkasseringen.

Hitta rätt nivå för bearbetning

Det gäller att hitta rätt nivå – rätt mängd aktiviteter för att nå rätt inkassering. Det man vet är att låga insatser ger ett lågt kortsiktigt kassaflöde, men även det långsiktiga värdet påverkas negativt av en bristande aktivitetsnivå. Det som krävs är att man bearbetar fordringarna så att rätt satsningar görs på rätt ställe. Om inkassoleverantören i samarbetet med en kommun ges möjlighet att använda business intelligence kan man hitta brytpunkterna där kostnader och intäkter ligger i balans. På så sätt får man rätt nivåer för bearbetning så att insatserna blir så lönsamma som möjligt.

Hur jobbar ni i efterbevakningen?

Samma sak gäller fordringar i efterbevakning – de (oftast) avskrivna fordringarna som långtidsbevakas följs upp löpande upp med en scoring/solvenskontroll. Detta för att se om gäldenärens situation har förändrats i fråga om betalningsförmåga. Har man ett lågt pris på efterbevakningstjänsten; vad får man då för insats? Även där genererar färre insatser inte så mycket resultat i form av pengar in. Dessutom måste man ta ställning till vilka typer av fordringar man bör fokusera på. Större privatfordringar, komplexa fordringar (regresser, skuldebrev och så vidare) samt högre företagsskulder, bör exempelvis prioriteras högre än mindre privat- och företagsskulder.

Alla skulder har inte en social dimension

Inom offentlig sektor är man ovan vid att sälja fordringar. Orsaken är naturligtvis att det finns vissa typer av fordringar som man av sociala skäl ogärna säljer. Avgifter förknippade med vård och omsorg exempelvis. Men i många fall rör det sig om rena affärsuppgörelser, som parkering eller hyra, sådant som inte har någon typ av social dimension, där den skuldsatte helt enkelt valt att inte betala eller inte haft möjlighet att betala vid aktuellt tillfälle. Till följd av att kommuner traditionellt sett inte har sålt fordringar, är vetskapen om vad portföljens totala värde generellt sett låg. Det kan röra sig om tiotals, ibland hundratals miljoner.

Behoven bör styra ditt val

Vilka insatser som krävs är givetvis helt avhängigt vad man har för behov. Står man inför större investeringsbeslut bör man därför ta reda på vad fordringsportföljen är värd. Ser man då att det finns möjlighet att både optimera kassaflödet och genom att sälja fordringar, kan det innebära reda pengar till dessa investeringar. Detta kan i längden bidra till att kommunens ekonomi blir bättre, vilket naturligtvis kommer invånarna till gagn.

Visst ska vi vara rädda om våra skattepengar, men det gäller att man är tydlig vad som förväntas av tjänsten. Leverantörernas bud borde utgå ifrån denna enkla fråga: Hur pass hög kvalitet vill ni ha?